på fredag kommer min syster. mellansystern Amanda. jag längtar så! hon var här en vecka i höstas och gjorde sin praktik och vi hade så himla mysigt och roligt. vi har nästan alltid hatat varandra, och då menar jag verkligen hatat. hon är fem år yngre än mig men vi har nästan bråkats ända sen hon föddes. slagits och dragit varandra i håret och jag har kastat disktrasor på henne och hällt glas med kallt vatten på henne när hon stått i duschen. nu var det ganska längesen vi gav varandra blåmärken och rivmärken, men inte så särskilt länge sen vi blev "vänner" på riktigt. det var väl ungefär när jag flyttade hemifrån, innan dess var vi för olika. min minsta syster har det varit annorlunda med, hon är nästan elva år yngre än mig så hon har mer varit som mitt eget barn än min syster och vi har bara varit snälla mot varandra. nu är jag och Amanda ganska lika, det är inte lika stor skillnad mellan 16 och (nästan) 21 som mellan 11 och 16, så vi kommer riktigt bra överens. vi trodde verkligen att vi skulle hata varandra hela livet, men så är det väl med de flesta syskon. jag tror jag har sagt fler gånger till henne att jag hatar henne än att jag älskar henne.

men jag älskar dig Amanda! skynda dig hit så ska vi ha roligt ihop!

I'm makin' waffles

Eller, egentligen stod Lisa för det mesta våffelgörandet, men våfflor får mig alltid att tänka på den repliken i Shrek. Igår var det våffeldagsfirande. I typ 12 timmar. Det åts våfflor med grädde, sylt, glass, hallon, skagen- och champinjonröra. Allt var så klart jättegott och det är nästan omöjligt att inte äta iaf lite för mycket. Pojkarna (dvs Per, Rickard och Thomas) kom lite senare, då blev det öl, vin och singstar också. 34 öl, 1,5 liter vin och otaliga slaktade låtar senare släpade dom sig iväg till tunnelbanan vid halv fem. Själv kom jag i säng en timme senare, halv tio imorse vaknade jag av att Erika ringde på dörren. Haha. Tur att hon tillhör Familjen. Nu ska jag till stan och mysa med Lisa, puss på er!

Mer väder och vår

Grattis Lisa, du skrev vårt 100:de inlägg igår! Fan va bra vi är egentligen ;)

Tänkte fortsätta gaffla om det här med väder och vår. Jag tror jag fått den där konstiga sjukdomen som gör en helt väderfixerad. Min mamma har den varje sommar. Jag brukar faktiskt inte bli lurad av våren, man vet ju liksom hur det är. Kanske är det mina norrländska rötter som lärt mig? fast den här gången känns det iaf lite snopet. Jag ska lägga upp några bilder så kanske ni förstår. 3 av dem är tagna igår morgon-fm. De andra tre är tagna idag, ungefär samma tid. Ett knappt dygn. Nästan ingen skillnad alls.

våren har lurat mig igen. jag förstår inte hur jag kan vara lika lättlurad varje år. just nu känns det som att hoppet har lagt sig under den nyfallna snön, men det är bara att le ändå. till slut kom jag i alla fall hem från Flemingsberg. jag tror aldrig jag har älskat Stockholm mer än då, när jag efter över tre timmar på tåget äntligen fick stiga av här.

en tentavecka står på tur, och lyckas jag hålla min kropp upprätt får jag förhoppningsvis besök av mitt hjärta i helgen. min Lea som varit min bästis sen den dag hon steg in i klassrummet i fjärde klass och hamnade i bänken mellan mig och Johanna. men man vet aldrig med henne, hon kan få ett annat infall i sista sekund. en sak ska jag lära er gott folk; man kan aldrig lita på kroater ;).

nu ska jag ställa in mig själv på överlevnad. jag känner att PMS är på väg och då är det fan inte lätt att överleva.

jag är fast. i Flemingsberg dessutom. jag åkte från Nyköping vid 12.13, vilket innebär att jag skulle ha varit i Stockholm för över en timma sen. det är jag inte. nej, här sitter jag i Flemingsberg och njuter. det är så löjligt med tanke på hur nära jag faktiskt är Stockholm ändå. det är jag och en till i vagnen. de andra har tagit taxi eller bett någon hämta dem. jag är en fattig student utan någon som kan hämta mig. det är säkert han som sitter kvar här också. det värsta är att jag tog ett "tidigt" tåg för att komma hem i normal tid och kunna skriva lite på tentan, men så fastnar jag här ändå och här vill jag för allt i världen inte skriva på någon himla tenta. jag är tillräckligt frustrerad som det är. inte vill jag spä på det med att skriva på något som jag innerst inne tycker är urtråkigt.

Rickard säger att polisen jagar en pistolbeväpnad man vid Gärdet, och jag kan inte låta bli att tänka att det kanske finns en mening med allt. jag kanske ska vara glad att jag sitter här ändå, i en ensam vagn på ett av SJ:s tåg, istället för att ligga på en bår i en ambulans med en kula i magen.

Mmm.. Marcus

Jag och Lisa har en gemensam bekant som skänker avslappning och njutning som ingen annan kan. Jag har tidigare nämnt honom vid minst ett tillfälle. Vår vän heter Marcus och är massagestol på mitt jobb. Han är fantastisk! Man lägger sig där i hans mjuka famn och njuter av att känna hur han klämmer och knådar ens rygg och nacke. Marcus är alltid bra, och man blir aldrig besviken, men vissa dagar är han helt fantastisk! Idag är en sådan dag. Jag höll nästan på att somna. Alla skulle ha en sådan vän.

Väder

Nu ska vi prata lite väder tänkte jag. Igår när vi gick till skolan hann vi med höstmulet, vårsol, snö och hagel. Det är ganska anmärkningsvärt på en 30 min promenad. Men det sägs iaf att våren faktiskt är på väg.

Vi fick vår hemtenta igår. Jag tycker verkligen att litteraturvetenskap är SÅ tråkigt!

Solsken

Till att börja med måste jag ju bara säga att jag och Lisa är helt otroligt snygga, alltid. Det visar det förra inlägget med all önskvärd tydlighet. Det får mig att tänka på en bildlektion i högstadiet. Min kompis Maria hade ritat en teckning, jag vill minnas att det var med ringar eller prickar i olika färger i allmän oordning. När hon var klar höll hon upp den framför sig och uttalade de odödliga orden "I'm hurt, it's so beautiful". Haha. Ungefär så känner jag för bilderna nedan.

Idag när vi gick till skolan sken solen och det kändes vårigt. För en gångs skull tappade vi inte livslusten i Lill-Jansskogen. När vi kom till skolan sken Per i kapp med solen. Han hade visst varit i Småland. Solsken och småländskor, det är lycka.

ett litet hopplock från våra äventyr tillsammans. enjoy! en sak kan konstateras: flickor vill verkligen bara ha kul :).

precis när man känner sig hemma med sitt msn så finns det en ny version tillgänglig, och nyfiken som jag är kan jag ju inte hålla mig borta, jag bara måste ladda ner den. nu har jag den allra senaste, och jag vet inte. det är roligt att man kan välja "scen" och få en massa fina blommor och sådär, men det är svårt att lära sig att grön betyder tillgänglig och orange inte vid datorn och sådär. då var det bättre förr. precis när man börjar känna sig hemma med den här kommer det komma en ny i alla fall, så det är väl bara att ta det lugnt.

ibland undrar man ju hur man räknar egentligen. 91:orna gick inte alls i ettan när jag gick i trean. det gjorde ju 90:orna, så jag ber om ursäkt för det. det var ju 1990-årgången som var störande. och så har jag sökt en sommarkurs i matte. ja, det lär väl verkligen behövas! hoppas jag kommer in bara :)

nu har vi 91 inlägg. det var tydligen något fel på 88, det hade något med den åttonde bokstaven i alfabetet och den onda mannen under andra världskriget att göra, och inte med mitt födelseår som jag trodde. det lärde Jessica mig på seminariet idag. medan Erik stod där framme och försökte lära oss saker för glatta livet berättade Jessica om den åttonde bokstaven gånger två och dess betydelse. det var väl ungefär det jag lärde mig under de två timmarna i skolan idag.

när jag har skrivit det här har vi 92 inlägg, och det är bättre än 91 i alla fall, för 91:orna kan vara så otroligt störande. det är de som gick i ettan när jag gick i trean på gymnasiet, eller i lilla skolan också för den delen. men det var på gymnasiet som de var störande. 92:orna har jag inte haft så mycket att göra med, och 93:a är min syster så nu är det bara att köra på.

eh.. ursäkta? vad är det för fel på 88? är det jag som är trög och inte fattat att det kanske är något liknande djävulens 666? annars tycker jag att 82 är en jävligt dålig siffra! fy för alla som är födda 82! :P

Usch och fy

Vi hade 88 inlägg nyss! Våga hata 88. Tur att vi kommer ifrån den hemska siffran nu.

Idag är det onsdag. Det innebär att vi egentligen borde sitta på villan och dricka öl. Nu är det inte riktigt så. Nästa onsdag kanske? Här hos mig blir det caesar, bubbel och hockey med en lång göteborgare istället, det är inte fel det heller :) Måste ju passa på när de långväga vännerna besöker storstaden. Hejja Frölunda!

På fredag luktar det skolk. Ingen ordning, jag vet, men börjar man nio och föreläsaren inte är den bäste så är det svårt att motivera sig. Lisa tycker synd om honom för att det antagligen kommer vara ganska få studenter där. Jag är inte lika godhjärtad och tycker att det är ungefär som att tycka synd om en frisör som inte kan klippa hår eller en restaurang som inte serverar bra mat. Fast så är jag en bitter jävla hagga just nu också.

jag har varit i den djupa urskogen i Småland mellan fredag och tisdag och blivit bortskämd av min familj. jag behöver nog ingen mer kärlek det här kvartalet i alla fall. tänk vad underbart det är att ha en familj som alltid finns där och alltid tycker om en vad man än gör för fel. bara att veta att man alltid har någonstans att ta vägen och att man alltid är så välkommen gör mig alldeles varm i hjärtat. i fem dagar har orden som sagts till mig smörjt mina hörselgångar som om de vore babyolja och mitt hjärta har legat på en liten bädd av bomull. det har varit underbart. ibland behöver jag verkligen ta en paus från Stockholmslivet, åka till mormor på landet, klappa vildkatten och andas in ren luft och påminna mig själv om vem jag egentligen är; en bonde i storstan.
och plötsligt var jag tvungen att åka tillbaka. allting har en ände, korven den har två. pannkakan är utan men den är god ändå. min familj skjutsade mig till Jönköping och med en klump i halsen sa vi hejdå och vi ses snart igen och min minsta syster grät och hejdå. det första som mötte mig förutom Jessica när jag kom tillbaka var tunnelbanefel och miljontals försenade människor i en trång gång under jorden. jag kunde inte ha längtat mer efter en stubbe i skogen i Småland än jag gjorde just då, men sen ordnade det upp sig och det kom tio tåg på raken och jag mindes varför jag flyttade hit en solig septemberdag med taggar i hjärtat.

På fyllan i Villan

Ja, som min kära själsfrände redan påpekat så vet vi att vi varit kassa på bloggandet. Vi ska skärpa oss. Igår var det onsdagspub på Villan, alltid roligt! Pojkarna behövde lite övertalning, men alla utom Andreas gav med sig till slut. Öl, dålig musik, fula miner, djupa soffor och udda samtalsämnen.

jag tittar igenom mina gamla bilder. det är sannerligen inte lätt att veta vem man är. vilken tur att jag flyttade till Stockholm och hittade mig själv, innan det var för sent.

Thomas syn på livet:

Lisa: alltså, min mormor har aldrig druckit en enda droppe sprit i hela sitt liv. och så har hon aldrig rökt eller snusat.
Thomas: men vad gjorde hon då?

back on track

hej vänner och bekanta!

nu börjar solen titta fram igen, och med solen kommer också vi tillbaka. vi har varit jättedåliga på att sköta om vår lilla blogg, men nu ska vi göra ett nytt försök. vi skyller på att vi tappade livslusten någon gång i höstas. i flera månader har vi mest gått omkring och suckat och hejdlöst ropat åå, kunde mitt huvud av blixten från skyn blott sprängas! ty leva, vad tjänar det till? men så gick vi genom Lilljansskogen en dag och plötsligt hittade vi våra livslustar igen, under några blöta gamla höstlöv.

vi läser en aptråkig kurs som vi hatar och vi kom inte med i Kom-igång-projektet och vi har förseningsavgifter på universitetsbiblioteket som vi hellre köper andra saker för. men så finns det ju bra saker i den här världen också, som hallon, kattungar och öl. och det är såna saker vi ska försöka fokusera mer på nu när solen är här och våren är på väg. trots att kursen vi läser är aptråkig så får vi i alla fall vara tillsammans till sommaren, och så har vi våra söta killar Thomas, Rickard, Per och Andreas som vi får klänga oss fast vid några månader till. man kan säga att jag och Jessi är kardborrar och de är de där som vi fastnar på. once you go black, you never wanna go back, liksom. fast med killarna då. och så har det kommit en ny familjemedlem till familjen Rodriguez som kom som en perfekt liten avslutning på vårt pyjamasparty för två veckor sedan. Miranda heter hon och är så himla söt, och vi fick träffa henne när hon bara var några timmar gammal.

så, ja. det finns bra saker här i livet också. bebisar och nytvättat hår och laktosfri mjölk och att ligga barfota i gräset och se svalorna flyga högt mot en sommarblå himmel för att ta några exempel. det finns nästan fler bra saker än dåliga om man tänker efter. och det är ju bra. nu ska vi sluta vara såna neggon och ta tag i våra liv och fokka på the little things that make life great. för livet är ju faktiskt underbart. innerst inne.