torsdag 2 april 2009
första tanken när man vaknar upp morgonen efter en utekväll: var är mitt SL-kort? det är likadant varje gång. en stund ligger jag kvar i sängen och funderar och bygger upp hemska scenarion i mitt inre. hur mitt stackars SL-kort tappats på vägen hem när jag gått med öppen väska och hur någon hittat det och reser gratis fram till 12 juni för att jag klantat mig, eller hur jag i min förvirring spolat ner det i toaletten eller kastat det i soporna. mitt SL-kort är bland det mest värdefulla jag har i dessa hårda tider. åtminstone fram till ungefär en månad innan det går ut bevakar jag det med livet. det låg såklart på sin plats, i ytterfliken på plånboken, precis som alla andra dagar jag vaknat upp och varit nära hjärtstillestånd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner så igen känslan. Eller, inte för att jag är ute så mycket, men särskilt om jag skyndar till bussen eller tåget, stoppar jag bara ner kortet i någon ficka, eller i den hopvikta plånboken men inte ordentligt i det rätta facket (som för övrigt är trasigt) så fort jag passerat spärren. Och min nuvarande jacka har flera olika fickor. Så när jag sedan sitter på plats kommer paniken - var fasen la jag kortet? Säg inte att jag tappat det i rulltrappan eller på perrongen eller nåt..!
Fast hittills under mina 20+ år som SL-kortsanvändare har jag inte tappat det en enda gång...tror jag.
Men jag håller med, jag har också såntdära studentkort som räcker in i juni... det vore bra surt att tappa kortet nu :-/
skönt att jag inte är ensam! man gör ju nästan alltid likadant, lägger tillbaka det på "sin" plats någonstans på sig,ändå blir man så fundersam så fort man börjar tänka på det.
hoppas att vi aldrig tappar våra SL-kort! :)
Skicka en kommentar