Uppsatshoror

Om ni såg minerna Lisa gör just nu, och min uppgivna blick när jag återigen gör nya uppställningar skulle ni förstå hur klockren den här är:

Slutet är så nära, jag känner det intill.
Farväl nu min kära, nu gör jag som jag vill.
Med sorgen i mitt hjärta, sliter jag mig fri.
Jag går igenom smärta, snart är allt förbi.
Jag går mot nya tider, en ny tid och rum.
Jag sorgen sakta lider, hur kan jag vara så dum.
Nu tar jag sista klivet, nu dör min sista glöd.
Jag hatar detta livet, imorgon är jag död